08 november, 2007

Idag är en underbar dag!

Idag har det hänt massor av roliga saker:

Jag fick hämta ut min nyckelbricka på SSSB fast de hade stängt receptionen för dagen.
Johan orkade/vågade säga "hjälp".
Jag såg en liten flicka på väg till sin danslektion i en liten rosa gymnastiskdräkt med volang.
En kille påpekade att om jag skyndade mig lite så skulle jag hinna med nästa tunnelbana när jag stod och drömde i rulltrappan.
Jag fick tillbaka en godkänd inlämningsuppgift.
Jag har köpt min kalender för nästa år.
Jag fick en kram på vägen hem och en önskan om att ses ikväll på puben.
Jag har fått godkänt på min första tenta på två år.

Puss på er alla!!

01 september, 2007

Första julklappen!

Det börjar bli dags att fundera ut julklappar! Förra veckan kom jag på den första. Nu ska jag bara ta reda på var man kan få tag på den till ett rimligt pris.

12 augusti, 2007

Tack Fuglesang!

Tänk att det krävs en glad astronaut i P1:s Sommar för att min mor ska förstå vad jag sysslar med. I tre år har jag försökt förklara vilket arbete det är att jobba med mottagningen och att engagera sig i sin sektion men det har fnysts åt som tidsfördriv. Att det skulle var karktärsdanande och socialt utvecklande var otänkbart, tills idag.

Tack mamma för att du åtminstone lyssnar på någon, om än inte mig.


Somewhere over the rainbow
Way up high,
There's a land that I heard of
Once in a lullaby.
Somewhere over the rainbow
Skies are blue,
And the dreams that you dare to dream
Really do come true.

Someday I'll wish upon a star
And wake up where the clouds are far
Behind me.
Where troubles melt like lemon drops
Away above the chimney tops
That's where you'll find me.

Somewhere over the rainbow
Bluebirds fly.
Birds fly over the rainbow.
Why then, oh why can't I?

If happy little bluebirds fly
Beyond the rainbow
Why, oh why can't I?

11 augusti, 2007

Medeltidsveckan


Det var underbart, låt oss inte göra det igen.

Jag har just haft en jättetrevlig semester med tre av mina bästa vänner, typ. Just nu känns inte alla banden lika tighta längre. Tänk vad man lär sig av att resa, campa och bo tillsammans om så bara för fem dagar. Eftersom detta är min blogg kommer mina utläggningar vara helt ur mitt perspektiv och vara helt subjketiva, självklart. Men man kan nog anta att inte allt är helt påhittat för att ställa folk i dålig dager.

Dag 1, Måndag:
Väckarklockan piper kl 4 och det är dags att dra på sig tedelmidakläder och bege sig mot första tunnelbanan och båten som går kl 7 från Nynäshamn. En tupplur på båten gjorde att inte hela dagen försvann i ett töcken utan att jag, när vi kom fram, kunde se och ta emot intryck. Det var varmt, spännande och intressant att se hur mycket folk anstränger sig för en veckas lekande.
Första eftermiddagen bodde vi bakom Svarta Kattens försäljningsstånd, och jag och "Flickvännen" blev till slut väldigt trötta över diktatorregimen som skedde där. Inget som inte ens liknade Medeltid fick synas (oavsett om man just kommit från Ica och bara ville ta av sig sin yllemantel innan man ställde undan saker eller njöt av en öl). Detta resulterade i veckans första missförstånd. När vi ätit lunch så ville Flickvännen titta lite på marknaden så Redtop följde snällt med och Skogis lade sig och sov middag. Jag, som inte kände för att sova, tog min bok, som inte var medeltida, och satte mig en bit bort för att läsa och hålla koll på alla våra väskor. När Skogis vaknade såg han inte mig utan trodde att jag hade gått för att titta på markanden, så han lallade iväg. Efter ett bra tag på kom sällskapet tillbak aoch de visade sig att de satt sig på en servering och skrävlat istället för att hämta mig. =>Jag blev grinig.
Jag fick ta mig i kragen och komma över det för då var det dags för kräftskiva. (Kräftorna hann inte tina, jag fick bara en halv portion och det var fjortisar som tiggde hela tiden.) På kvällen gav vi oss ut för att hitta den som kunde berätta var vi skulle sova, vid det här laget var jag riktigt trött. Jag förklarade att efter fyra timmars sömn och en händelserik dag var jag inte redo att festa till soluppgången innan jag visste var vi skulle bo. Detta mottogs med lite griniga miner från Redtop och Flickvännen men eftersom de inte kunde komma med ett bättre förslag gick vi för att hittat grottan som vi skulle sova i. Den var hur fin som helst och just denna kväll hade några av våra medrövare tänt just i alla skrevor i berget. Det var riktigt mysigt och jag somnade som en liten gris.

Dag 2, Tisdag:
Frukost och ner till vattnet för morgondopp (de som är så galna). Sen gick vi in till Almedalen för att lära oss Medeltida danser. Jag hade lärt mig de flesta av dem förra året på Linneas möhippa dock var det roligare nu när vi var fler och även hade män att tillgå. Efter dansen tog jag och Skogis en promenad till stranden för att bada lite som normala människor och det var inte tillräckligt varmt i vattnet för att jag skulle njuta av det. Men mitt sällskap vägde upp för det, vi satt i strandkanten och pratade lite om ditt och datt och hade hur mysigt som helst. Sen tog vi oss in mot Visby igen för att äta en "Romantisk middag". Vi ville nämligen fira vår 1 årsdag alt. 2 månader (hur man nu ser det). En fantastiskt god middag på Rosengården vid Stora torget. Kan rekomenderas.
Därefter återslöt vi till vårt sällskap och såg fram emot att festa till gryningen. Men icke sa Nicke. Denna gång var de Redtop och Flickvännen som var griniga.
Kvällen började med att alla som bodde i vår grotta skulle badas in i Rövarbandet. Nakendopp precis utanför muren. Det var roligt och vi fick alla våra rövarnamn. (Jag heter numera Munkgöke.) Sen ville Redtop dra iväg oss för att umgås med sina gamla vänner från gymnasietiden. Visst var de trevliga och sjöng mycket vackert men varken jag eller Skogis kände några där. Till slut lyckades vi öppna en konversation med några där medan Flickvännen och Redtop hade sina rundor av Emo och sprang fram och tillbaka. Till slut bestämde de sig för att vi skulle gå vidare till smederna och lyssan på deras sång och glam. Men de var inte där. Så Redtop tyckte att vi skulle gå vidare även om jag och Skogis åter hittat lite trevligt folk att prata strunt med. Så vi gick vidare men hittade bara fjortisar överallt. Nåstans under våra vandringar förklarade jag högt och tydligt att jag var trött, hungrig och kall. Dock tänkte jag inte låt adet hindra mig eller nån annan från att festa till gryningen om sådant erbjöds. Dock hittade vi bara fjortisar vart vi än gick och efter att ha slagit oss ner hos en bekant till mig bestämde sig Redtop och Flickvännen för att det var dags för dem att gå och ha sex i stället. Så de ursäktade sig ocgh sa att de tänkte gå och lägga sig. Skogis och jag tyckte att om de nu ska gå och lägga sig kan vi ju ta sällskap med dem. Det var inte ett välkommet uttalande... Än en gång somnade vi innan soluppgången.

Dag 3, Onsdag:
Nu började jag och Skogis skämta om att alla skulle ha sin dag då någon blev grinig. Vi kom fram till att denna kväll var det Skogis tur och han hävdade att just därför så kommer det inte hända.
Eftersom vi nu börjat sova riktigt länge på morgnarna kom vi inte ner till markande förrän mitt på dagen, lagom till Jauvets föreställning. En gycklargrupp som improviserar utifrån ett givet tema på en plats given av publiken. Mycket bra, men jag har sett bättre improvisation och bättre omstarter än så. Efter en liten promenad upp till systemet igen satte vi oss och njöt av eftermiddagen i gräset: lite sova middag, lite mantelrugby (mina naglar överlevde) och en massa sol.
På kvällen såg vi på Loke, denne trubadur och fjortisars helgon. Han var riktigt bra och mycket rolig. Bättre än vad jag föreställt mig. Han tipsade om eldshowen på kvällen och självklart gick hela sällskapet dit och det var en riktigt bra eldshow även om de tappade sina facklor hela tiden.
Efter eldshowen var det dags för festande till gryningen ås vi gick till Effes. Där var det smockfullt och vi fick slåss för våra platser vilket inte var så svårt eftersom Skogis är en sån trevlig och social typ som kan snacka med alla utan problem. Men två minuter efter att vi satt oss går Redtop och Flickvännen iväg och syns inte till mera den kvällen. Vi antog helt enkelt att de smitit iväg för att ha sex igen och det var ingen idé att leta efter dem. Vid två stänger stället och eftersom varken jag eller Skogis känner någon på hela ön eller vet var festerna är så går vi hem. Väl hemma möter vi Redtop och Flickvännen som undrar vart vi varit hela kvällen och när vi sa att vi var preci sdär de lämnat oss så undrar vi varför vi inte gjorde dem sällskap. De hade tydligen suttit två bord bort med hela resten av rövarbandet och sjungit för full hals, men inte brytt sig om att berätta det för oss. Eller jo de hade ju ringt, fast de visste att jag inte hade någon telefon och att Skogis aldrig svarar i telefon (och vi skulle inte ha hört något i det där oväsendet i allafall). Skogis tur att bli sur. Många halvargument fram och tillbaka innan vi somnar.

Dag 4, Torsdag:
Dagen börjar med en överenskommelse om att gårdagen var ett missförstånd och att vi bör glömma de hårda ord som sades. Visst. (Jag hade velat ha en ursäkt till varför de inte kom och hämtade oss om de nu visste var vi satt.)
Vi börjar dagen vid Österport runt kl 13. Vi vill egentligen gå på Jauvet igen för att se hur föreställningen ser ut denan gång men eftersom vi idag ska lära oss att gå i Rövartempo inser vi att vi inte kommer hinna dit på tre kvart. (I normalt tempo tar den turen tio minuter.) Det tar oss nästan fyra timmar att ta oss ner till Paviljongsplan eftersom vi måste ta ölpauser hela tiden. Och efter dessa är det alltid lite svårt att samla ihop folk. Men till slut kommer vi ner och sitter där en stund innan vi beger oss, i rövartempo, mot planen där det kl 18 skall spelas Broll. "Araberna" och "Barbarerna" skall spela om vem som är mest hednisk. En välspelad match måste jag säga, våra vänner "Araberna" vann med 18-0 eller nåt sånt... inte så noga. Därefter spelade "Skottarna" (?) upp musik i medhavd musikspelare och alla som ville fick svänga sina lurviga. Oh, det var så roligt att bara skutta runt där utan kontroll!
Här hade jag min första chans att faktiskt gå runt och titta på marknaden. Det fanns mycket trevligt att titta på. Mysigast av allt var dock att gå riktigt, riktigt långsamt förbi ungrarnas stånd för att lyssna på deras skvaller. Inte för att jag förstår vad de säger, men det känns så hemma att bara höra melodin. Jag önskar att jag hade haft pengar att köpa lite krimskrams för, och plats att förvara det sen. En annan gång.
Innan Brollen stack även Redtop och Flickvännen iväg till Clematis för att de skulle äta en romantisk middag eftersom de firar 3 månader nästa vecka. Må så vara, men jag tycker ändå att efter gårdagens missförstånd så kunde det varit kul att göra något trevligt tillsammans sista kvällen. Till exempel äta på den medeltidskrog som jag sett fram emot hela veckan. Men vi fick veta av Flickvännen att vi inte var välkomna inom en kilometer från den krogen.
Sen skulle det återigen hittas en plats att festa till gryningen på. Detta var ju trots allt sista kvällen och även om jag tidigare varit skeptisk till att festa så sent när vi skulle upp så tidigt morgonen efter så gav jag med mig. Som sagt, sista chansen.
Vi började hos Preussarna eftersom Redtop sagt hela veckan vilka partyprissar dessa var. Men Skogis och jag insåg snabbt att detta inte var stället för oss. Vi kände återigen inte någon utan fick tvinga vårt sällskap på andra. Så vi förklarade att vi skulle gå till Bista haren (Ruttna räven, Blöta bävern, Mysiga musen, Glada älgen osv) istället och roa oss där, för det verkade vara ett bra ställe. Väl där hittar vi, efter lite letande, en god vän att språka med och det gjorde vi resten av kvällen. Men denna kväll var vädergudarna emot oss och himlen öppnar sig för att i ett tappert försök dränka oss. De lyckades dock inte. Men inte blev det något festande till gryningen inte. Så vi gick hem i regnet och sov tills det var dags att gå hem. Jag var väldigt lycklig över att ha torra strumpor att ta på mig i sovsäcken.

Dag 5, Fredag:
Hemresa, upp efter fyra timmars sömn och iväg till båten. Vi blir lite sena så det blir en rask promenad men vi hann med båten iallafall. Väl på båten kryper alla utom jag ner på golvet under bordet och sover. Inte mig emot, jag hade en bra bok att läsa. Efter en stund vaknar Redtop och Flickvännen upp och bestämmer sig i viskande toner att köpa lunch, försvinner och kommer tillbak med varsin lunchbricka. OK, jag var för trött för att kunna äta iallafall.
När vi väl börjar närma oss Lappis nämner jag dock att jga är hungrig och Redtop påpekar i förvånad ton att det antagligen beror på att jag inte åt något på båten. Tror fan det! Jag vågade inte göra dem sällskap efter gårdagens utskällning när vi ville göra dem sällskap till middagen.
Dock var det himelskt skönt att komma hem, duscha, sova, äta och slappna av framför en halvdålig film.
Puss kram och god natt.


PS. Man kan tro att vi bara bråkade och var griniga men det är fel. Så länge alla höll sig på sin kant var det lugnt. Jag hade jättetrevligt med Ylva och Simon och resten av rövarna och alla gamla vänner som jag mötte där. Och Skogis var den bäste reskamrat jag haft på många år. DS.

31 juli, 2007

Tvättstugan

Det är tidigt en tisdagmorgon på Lappis. Det är öde, alla utbytesstudenter åkte hem i juni och kommer inte tillbaka förrän imorgon. Vem kan tänkas använda tvättstugan nu?

Eftersom jag vaknar tidigt av att TV:n sätter igång som vanligt och jag dessutom vill höra vad de säger om Ingemar Bergman så är jag uppe ur sängen redan halv sju. Eftersom jag missade min tvätttid igår morse, så sängen hade många fler lockelser då, så har jag en stor hög tvätt som borde fixas nu. Jag sorterar upp tvätten och tar ner den till tvättstugan.

Inte bara är tvättstugan i full gång, alla maskiner snurrar, den är verkligen fullbokad också. Den som har bokat flest maskiner heter även hon; Karro. Vem bokar maskinerna så här tidigt en vardag mitt i sommaren?


För övrigt: vart tog sommaren vägen? Jag har solat totalt 3(!) gånger i sommar. Det är avviker från normen med en tiopotens.

26 juli, 2007

Hur gör ni?

Är det verkligen för mycket begärt att folk ska ha lite framförhållning? En dag är det minsta jag kan be om, en vecka är det minsta jag kan önska.
Jag gillar att veta hur min dag kommer att se ut kvällen innan när jag går och lägger mig.
Jag vill bli tillfrågad i förväg om folk räknar med att jag ska följa med på en fest. Om de inte frågar så utgår jag från att de inte ville ha med mig.

Jag vet att jag kan var extrem ibland (det är mer än en månad kvar till adeptgasquen men jag har redan mailat restaurangen för att bestämma meny) men jag försöker att inte planera mer än två veckor i förväg och lämna luckor för att kunna ge plats åt spontanitet. Jag är tydligen världens största idiot som fortfarnde tror på kalendrar. So sue me...

25 juni, 2007

Mat

Tänk att jag blir så stolt när jag lyckas laga mat. Jag har faktiskt lyckats äta både frukost, lunch och middag idag... på nästan rätt tid också.

Men det är så det är. När jag är ledsen eller inte må bra så slutar jag att äta. Ibland tänker jag inte på det och ibland gör jag det på trots. Ibland är det bara så att mage och huvud inte vill samarbeta. Jag kan vara jättehungrig men inget jag tittar på framkallar någon slags aptit. Att stoppa i mig mat då skulle bara ge att den kom i retur och det är inte heller så aptitretande. Sen finns det dagar då jag kan fantisera om all sorts mat men när det väl kommer till krtan så är jag inte sugen på nåt.
Förra sensommaren inför och under mottagningen så brukade jag matvägra när jag var stressad. Jag tog ut min frustration på maten. Vid såna tillfällen brukar jag se till att det åtminstone finns snacks i närheten, något som förhöjer mitt blodsocker. Fast jag har på senare tidd kommit fram till att jag städar snabbare, effektivare och mer konsentrerat när jag inte har ätit frukost. Tyvärr resulterar det i att jag knappt äter alls den dagen. På sin höjd en yoghurt på kvällen.

Välkommen till min värld av ätstörningar. Jag vet inte vart de kom i från. Men de syns mest de dagar då jag är deprimerad och apatiskt sitter framför datorn. Tiden bara rinner i väg och helt plötsligt är kl 14 och det är för sent för lunch och för tidigt för middag.

Nej, jag mår inte bra just nu, men jag jobbar på att få rutiner ...för rutiner mår jag bra av.

Let's have a tea party on the ceiling.

16 juni, 2007

Fram med giljotinen


Nu har jag syndat på riktigt. Jag sa att jag aldrig skulle göra det men när det hoppade fram på Global soft så kunde jag inte motstå denna Radio Gaga. Jag har nu laddat ner We will rock you - the musical.

Visst är originalen bäst på ett sätt, men musikalversionen av Killer Queen ger mig så mycket mer. Jag kan bli ganska hög på den (antar att det är vad som kallas hybris).

Jag lovar dock att försöka att inte spela den under de första tjugo åren efter att jag fått barn. De ska få lära sig riktig musik innan de möter och blir förstörda av radio gaga.

02 juni, 2007

Ersatt

Vart går man när världen rasar ihop?

En gång i tiden gick man till mamma och så kunde hon med en kyss blåsa bort all världens problem. Men nu ska man föreställa vuxen och då kan man inte längre göra så. Jag har hört att man går till sina vänner, men de har ju lika mycket problem de. Och även om de inte har det så har de annat att göra än att lyssna till mig.
Och tänk sen om det är vännerna som orsakar denna huvudbry...

Det är kanske det man har en blogg till. Att ösa ur sig allt man vill berätta och hoppas att någon läser och kan skriva en snäll kommentar. (Som antagligen helt har missat poängen.)

Vad gör man när man blivit ersatt?

Det är en annan flicka som sitter på min plats i soffan, det är en annan flicka som får mina kramar... det är en annan flicka som får njuta av pojkarna.
Varför då?
För att hon är blondare, ler större och har större bröst. Och hon kan antagligen supa ikapp också...

Ja, idag är ingen bra dag för mig. Bara lite mindervärdeskomplex och lätt depression. Har jag sagt att det här med tentaperiod är ett helvete. När man måste ta varenda liten poäng och klara varje tenta så har man inte tid att vårda sina relationer. Det tär på mig att inte få vara vän och ta hand om mitt liv. Men om jag vill fortsätta studera i höst så får jag nog acceptera att jag försvinner.

02 april, 2007

Stockholm i mitt hjärta!

Oj, nu är det det en vecka sen jag skrev senast. Det är lite jobbigt att när jag har något att skriva om så har jag inte tid att skriva om det, vilket är väl ganska naturligt.

Jag tror jag ska börja med en ny tradition. Varje vår åker jag till en stad på kontinenten och njuter av vårsolen innan den slagit till på riktigt i Stockholm. Köpenhamn var underbart så här i slutet av mars. Solen sken, fåglarna sjöng och soldaterna vid slottet log. :) Jag saknar verkligen mina små änglar när jag inte får leka med dem. Vi hade jätteskoj och gjorde alla vardagliga sakersom att gå till lekplatsen och titta på samma film varje kväll. Jag och Beckis gjorde om pärlplattan tre gånger "i bara rosa och lila". Jakob myste i mitt knä när vi läste traktorboken för femte gången. Fast det bästa är att jag behövde verkigen inte göra mer än att leka, nån annan tog ju hand om maten och byten och sovprocessen.
Det var dock synd att jag inte hann träffa min vän Craschan eftersom det var ett år sen vi sågs. Men hon sa nåt om att komma till Stockholm istället. :)

Nu är det val på sektionen och den andra kåren... På CL är jag ensam kandiadt till vice ordförande posten. Mycket administrativt jobb med ekonomi men jag tror jag kan engagera mig i politiken precis så mycket som jag vill. På LHS kandiderar jag till att sitta i Kårfullmäktige. Om jag blir vald kommer jag sitta i två kårfullmäktige under hösten, ett ekonomiråd och diverse styrelsemöten. Detta kan bli en hektsikt höst. ...men rolig!

Jag måste kalibrera mina sökvärden vad det gäller pojkar. Snälla hjälp mig. Jag är fast på pojkar som Otto och Skogis, och de är ju inte tillgängliga för mig... hm.. vad vill jag ha?
*danskunnig
*snygg
*kompetent i sängen
*kulturell (vara mottaglig för musikaler)
*nördig på nåt intressant sätt
*....?

Jag var ju på dejt igår. Jag antar att det gick bra (jag är inte yxmördad eller har men för livet) men jag saknade det där lilla "kllicket". Vi åt brunch på Moderna museet och sedan gick vi ett varv på Östasiatiska museet. Därefter tog vi en promenad i solen, längs vattnet. Det var mycket trevligt och vi skrattade en del. Men när vi kom in på att fortsätta dejten senare på dagen så kändes det inte rätt, jag var trött och ville nog mest bara vara i fred. Vi får se vad som händer, vi har ju pratat om att ses igen...

Veckans Recensioner:
* Brunch i Nyhavn: Nyhavn 17 har en uttalad brunchmeny och mycket riktigt var det en brunch jag fick serverad framför mig, en mycket liten brunch dock. Men den hade allt jag ville ha till brunchen den förmidadgen. Dessutom kunde jag sitta i fred och läsa min bok i solen och känna mig som en cosmopolit. (De filmade någon ny tjejgrupp vid bordet bredvid, ibland känns det så skönt att inte ha koll på vem som är känd var.)

*Avenue Q: Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Den hrä musikalen är en förenkling av mitt liv just nu (om man bortser från att de alla har slutat på college). De senaste två veckorna har folk verkligen sagt saker som med en enkel omkastning av orden blev en sång från Avenue Q. Den bör definitivt ses av alla och njutas utan barn. (hur man kan ha missat att denna musikal är så långt ifrån Sound of music man kan komma är mer än jag förstår, men ändå satt det en tolvårig flicka i sätet framför mig)


*Brunch på Moderna museet: Njä.. jag tror de missförstått konceptet "Brunch" som i försenade Frukost, närmare Lunch. De serverade en lunchbuffé. Både servitören och mitt sällskap såg underligt på mig när jag beställde thé till min frukost (för jag hade inte ätit innan), de trodde det var lunchdags med öl eller vin till maten. För att förtydliga, det var inget fel på maten mer än att det inte var brunch. Mitt sökande går vidare.

25 mars, 2007

Oh what a beautiful morning!

Igår var en sån underbar dag. Jag ville bara krama världen. *kram* Vad det var som fick mig att må så bra vet jag inte. Kanske var det de båda festerna jag var på på torsdag respektive fredag. Två tillfällen att vara lite faboulus. Inte för att jag fick hem någon men jag fick iallafall flirta lite och då känns det alltid bättre.
En annan sak som gör mig glad är att även om resten av världen inte kan se denna break-up ur ett vuxet perspektiv så kan jag och Mr Dreamy göra det. Det gör det så mycket lättare att prata med varandra och man behöver inte springa runt och undvika varandra. Jag vet att det är förvirrande för många att vi fortfarande umgås som vänner och inte hatar varandra. Men jag har ingen anledning att hata honom eller bli sur och ledsen. Shit happens och det finns fler män i världen. Just denna var inte menad för mig. Låt det vara så och låt mig minnas det som ett bra förhållande. Jag kommer nog komma på så småningom att nog var det förjävligt taskigt av honom att aldrig lära sig dansa osv. men det får hända när det inte spelar någon roll längre.

Nu är jag på väg ut genom dörren för att åka till Köpenhamn och hälsa på mina små änglar. Det känns som om jag har glömt att packa något. hm.. var är Pookey?

puss och kram på er alla!!!

PS. Brunchklubben var min idé och ingen annans, jag kom på den helt oberoende av vad någon annan hittat på tidigare (om man inte räknar min fars lördagsfrukostar när jag var liten) DS.

24 mars, 2007

Goodnight and thank you

Oh but it's sad when a love affair dies
But when we were hot, we were hot
I know you'll look back on the good times we've shared

18 mars, 2007

Last chance saloon

Och nu är jag arg, för jag kan inte ens läsa min favorit-tröst-bok: Last chance saloon av Marian Keyes.
Jag läser den när jag vill må bra och bli lite kär. I Joe Roth, Mr Dreamy. Men där händer ju inget förrän i slutet av boken och förresten är det ju honom jag försöker komma över. Killen som tycker att en fotbollsmatch med The Gunners är en bra första date. Jag tvivlar på att jag kan sympatisera med Tara och att hon faktiskt kommer över sin pojke när Kathrine sitter och fantiserar om det silkeslena håret på Joes mage. Mitt huvud kommer att explodera...

With one look

I've spent so many mornings just trying to resist you
I'm trembling now, you can't know how I've missed you
Missed the fairy tale adventure
In this ever spinning playground
We were young together

Men faktum är att jag inte är ung längre. I min original plan skulle jag ha examen och vara förlovad ungefär nu. Jag är tydligen långt ifrån allt sånt. Det var tjejmiddag i fredags; Plejaderna (vännerna från gymnasiet). Vi träffas ungefär en gång om året och kollar vad alla håller på med just nu, på Kalliopes födelsedag. Efter en snabbkoll genom rummet van jag priset som största förloraren... jag har en liten ålderskris idag. Och då blir jag ersatt av en yngre (mycket trashigare (jag får skriva vad jag tycker i min egen blogg)) version. Det räcker att hon tagit över på många andra områden (egentligen att hon bara finns är tillräckligt) men nu har hon helt tagit över min roll som "matte". Det enda jag kunde hoppas på att jag skulle få tillbaka från förra året. Det kanske är bäst att ge upp det här nu. Stänga butiken och flytta. Jag kan bli en gammal nucka hemma hos mina föräldrar.

(Varför finns det inga bra fester att gå på där man kan vara lite fabulous?)

17 mars, 2007

Some days are fine, some a little bit harder

Såja, jag har överlevt lite mer än en vecka nu. De går upp och ner men jag får ta en dag i taget. Min allmänna åsikt är att ingen, absolut ingen och då framförallt min framtida terapeut, tjänar på att jag ligger hemma och gråter ögonen ur mig. Jag har skola att klara, förtroendeuppdrag att utföra, blind dates att fixa och vänner att njuta av. Dessa är bara några saker som kan gå åt helvete om man ger upp på livet. Dessutom har våren kommit och vem har då ork att sitta inne och ruttna. Nej, jag vill ut och känna hur vinden totalförstör vartenda försök till en vettig frisyr.

Lite självanalys: Jag har nu kommit till stadiet när jag insett att det verkligen inte finns en väg tillbaka. Och det gjorde mig väldigt ledsen, det är som att göra slut en gång till. Jag har dock lyckats ganska bra med Åsas trick om totalförnekelse. ("Den framtid jag såg fanns aldrig där på riktigt så sluta drömma") jag misstänker att anledningen till att det funkar så bra är för att jag har många års träning ("nej, prinsar kommer inte till din dörr på vita hästar, Backstreet Boys kommer aldrig ta med dig på en resa runt jorden, världen kommer inte spontant brista ut i sång och dans varje gång du gör något, osv.") Jo, jag är faktsikt medveten om verkligheten. Jag tycker bara att den är lite tråkig.

Musikaler
Jag såg "Guys and Dolls" förra veckan. Den klassiska filmen med Sinatra och Brando (som inte kan sjunga). Handlingen är lika tunn som andra 40-tals musikaler men dansnumrena och kostymerna är ju fantastiska. Dessutom är detta en musikal som man tydligen ska ha sett innan man fyller 50, eller om det var att man ska se den när man fyllt femtio. Den är ialaafall präktigt mysig och bra som pysselfilm.

Familj
Nästa vecka får jag åka till Danmark och träffa mina små änglar. Det kommer bli intressant att bo hos min bror, senast var det jag och Selma som bodde hos dem i en jätteliten lägenhet. Jag tror det kommer bli bekvämare nu. Men vem vet.

Sektionen
Jag tycker det är ganska trevligt i styrelsen. Även om jag tidigare hade mina duster med herr Ordförande så tycker jag att allting går väldigt smidigt nu.
Jag ska nästa vecka ha mitt första och sista möte med Studiemiljönämnden. Inga anmälda än så länge. Jag tror dock inte det betyder att jag slipper hålla mötet. (varför är folk så ointresserade av sin studiemiljö?)
För övrigt funderar jag på att ställa upp i valet för nästa års sektion. (vice ordförande?)

14 mars, 2007

It's a lovely day today

Våren är här och allt man kan göra är att njuta av sol och värme. Jag är så trött på vintern så jag hoppas verkligen att den inte ska komma tillbaka även om meteorologerna hotar med det.

Idag ska jag skicka iväg två vänner på blind date. Jag hoppas de får roligt, för jag skulle tycka det var roligt att få gör allt det som de ska göra. Ett stort tack till Nordiska museet för deras hjälp. :) Tanten som jag pratade med där tyckte att vår idé var riktigt rolig så hon erbjöd sig att hjälpa mer än vad vi kunde begära. Hon gjorde mig riktigt glad.

Hm, snart är det väl dags för mig också att börja dejta, det kommer att kännas konstigt. När man är inställd på att aldrig mer pröva nån ny så blir det en rejäl omställning när man helt plötsligt ställs inför faktum att man måste. Å ena sidan tänker jag inte leva i celibat, men å andra sidan så kan väl ingen var bättre än honom, eller? Nåja, det återstår att se. (För de som undrar så går det fullständigt fantastiskt att var kompis med ett ex.)

11 mars, 2007

U.N.C.O.U.P.L.E.D.

I've been U.N.C.O.U.P.L.E.D
I can't bring myself to say it. No siree
I'm a carriage with no marriage
I'm a van without a man
I've been U.N.C.O.U.P.L.E.D

Så, kära vänner, jag hade inte så fel häromdagen när jag började känna mig som singel. Nu är jag det på riktigt och det är inte kul. Jag kommer dock inte gräva ner mig i ett svart hål av sorg och tårar. Det är jobbigt och tar tid. Det har jag inte råd med. Jag kommer bita ihop och lida på min egen tid. Men jag kommer att vara lite instabil den närmaste tiden så ha tålamod med mig är ni snälla. Jag behöver distraktion.

Han var min drömprins, han hade allt. Jag kommer sakna honom och hans underbara kyssar. Jag har aldrig känt mig så älskad som när jag var med honom. Men sånt är livet, man kan inte få allt man vill ha. Och för att dra några fler klichéer:
Det kommer ta hundra år innan jag kommer över honom.
Jag kommer få kyssa tusen grodor till innan jag hittar en karl som han.
Det tog mig sex år att hitta honom, hur lång tid kommer det ta att hitta nån som är en hälften så bra?
Han var ju bäst!

06 mars, 2007

Platoniskt förhållande?

Får man var bitter? Jag insåg just att jag har ett platoniskt förhållande. Det är som att vara singel, fast utan de roliga bitarna med dejting och sex. Från och med nu kommer jag träffa min pojkvän ca en gång i veckan. Det är ju jättetråkigt! Jag som tycker jättemycket om att vara med honom.
Jag tror jag lider av separationsångest..(?) Efter att ha bott ihop i två månader känns det jättekonstigt att inte komma hem och kunna prata med honom, eller krypa ner i sängen tillsammans. Detta tär på mig så jag ber om ursäkt om jag är grinig, för det är jag.

Nu får jag bara hoppas att han såg min hint om att jag vill ha honom någotsånär för mig själv på söndag. Men vem vet, han kanske bestämmer sig för att det är dagen att gå ut och shoppa nya byxor. Han är lika förutsägbar som vatten.

För övrigt undrar jag hur en musikaluppsättning som Singin' in the rain på Oscars kan vinna så mångar guldmasker utan att ha gjort något?
Bästa koreografi: De har ju tagit koreografin rakt ur filmen. Inget nyskapande där.
Bästa musikal: Jga anser att man bör anstränga sig lite med översättningen och faktiskt översätta hela musikalen innan man förtjänar ett sådant pris. I denna översättning har de inte brytt sig om att översätta hela titelsången, och det lät verkligen inte snyggt.

17 januari, 2007

Another one bites the dust

Äntligen är det över. Mitt år på kåren. Det är så sorgligt att det är så här jag känner när året har gått. Jag hade så roligt den första delen av året att jag hoppades att året inte skulle ta slut. Men så byttes mina medarbetare och allting förändrades och det blev bara uppförsbacke. Hur kan man jobba på kåren om man hatar studenterna?
Hur kan man begära att få uttala sig i studenternas namn om man föraktar overaller? Var det ingen som kollade att det här var vettiga människor?
Nej årets styrelse baserades på skönhet, vilket var lite lustigt när den största motkandidaten några dagar senare gick till frisören och kom tillbaka snyggare än någonsin. :)