Platoniskt förhållande?

Får man var bitter? Jag insåg just att jag har ett platoniskt förhållande. Det är som att vara singel, fast utan de roliga bitarna med dejting och sex. Från och med nu kommer jag träffa min pojkvän ca en gång i veckan. Det är ju jättetråkigt! Jag som tycker jättemycket om att vara med honom.
Jag tror jag lider av separationsångest..(?) Efter att ha bott ihop i två månader känns det jättekonstigt att inte komma hem och kunna prata med honom, eller krypa ner i sängen tillsammans. Detta tär på mig så jag ber om ursäkt om jag är grinig, för det är jag.

Nu får jag bara hoppas att han såg min hint om att jag vill ha honom någotsånär för mig själv på söndag. Men vem vet, han kanske bestämmer sig för att det är dagen att gå ut och shoppa nya byxor. Han är lika förutsägbar som vatten.

För övrigt undrar jag hur en musikaluppsättning som Singin' in the rain på Oscars kan vinna så mångar guldmasker utan att ha gjort något?
Bästa koreografi: De har ju tagit koreografin rakt ur filmen. Inget nyskapande där.
Bästa musikal: Jga anser att man bör anstränga sig lite med översättningen och faktiskt översätta hela musikalen innan man förtjänar ett sådant pris. I denna översättning har de inte brytt sig om att översätta hela titelsången, och det lät verkligen inte snyggt.