I've been U.N.C.O.U.P.L.E.D
I can't bring myself to say it. No siree
I'm a carriage with no marriage
I'm a van without a man
I've been U.N.C.O.U.P.L.E.D
Så, kära vänner, jag hade inte så fel häromdagen när jag började känna mig som singel. Nu är jag det på riktigt och det är inte kul. Jag kommer dock inte gräva ner mig i ett svart hål av sorg och tårar. Det är jobbigt och tar tid. Det har jag inte råd med. Jag kommer bita ihop och lida på min egen tid. Men jag kommer att vara lite instabil den närmaste tiden så ha tålamod med mig är ni snälla. Jag behöver distraktion.
Han var min drömprins, han hade allt. Jag kommer sakna honom och hans underbara kyssar. Jag har aldrig känt mig så älskad som när jag var med honom. Men sånt är livet, man kan inte få allt man vill ha. Och för att dra några fler klichéer:
Det kommer ta hundra år innan jag kommer över honom.
Jag kommer få kyssa tusen grodor till innan jag hittar en karl som han.
Det tog mig sex år att hitta honom, hur lång tid kommer det ta att hitta nån som är en hälften så bra?
Han var ju bäst!
11 mars, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
*tar åt mig*
nääädå, du vet att du kan få en stor kram om du behöver (eller bara vill ha en)
Skicka en kommentar