Mat

Tänk att jag blir så stolt när jag lyckas laga mat. Jag har faktiskt lyckats äta både frukost, lunch och middag idag... på nästan rätt tid också.

Men det är så det är. När jag är ledsen eller inte må bra så slutar jag att äta. Ibland tänker jag inte på det och ibland gör jag det på trots. Ibland är det bara så att mage och huvud inte vill samarbeta. Jag kan vara jättehungrig men inget jag tittar på framkallar någon slags aptit. Att stoppa i mig mat då skulle bara ge att den kom i retur och det är inte heller så aptitretande. Sen finns det dagar då jag kan fantisera om all sorts mat men när det väl kommer till krtan så är jag inte sugen på nåt.
Förra sensommaren inför och under mottagningen så brukade jag matvägra när jag var stressad. Jag tog ut min frustration på maten. Vid såna tillfällen brukar jag se till att det åtminstone finns snacks i närheten, något som förhöjer mitt blodsocker. Fast jag har på senare tidd kommit fram till att jag städar snabbare, effektivare och mer konsentrerat när jag inte har ätit frukost. Tyvärr resulterar det i att jag knappt äter alls den dagen. På sin höjd en yoghurt på kvällen.

Välkommen till min värld av ätstörningar. Jag vet inte vart de kom i från. Men de syns mest de dagar då jag är deprimerad och apatiskt sitter framför datorn. Tiden bara rinner i väg och helt plötsligt är kl 14 och det är för sent för lunch och för tidigt för middag.

Nej, jag mår inte bra just nu, men jag jobbar på att få rutiner ...för rutiner mår jag bra av.

Let's have a tea party on the ceiling.