Lägesrapport

Så här lagom i november, mot slutet av året tänkte jag göra en liten lägesrapport av mitt liv.

Skola: Läser tredje året på kombinationsprogrammet Civilingenjör/ Lärare mellan KTH och LHS. Det har hittills inte gått så jättebra, men nu läser jag om några kurser och jag hoppas att från och med nu ska det se ljust ut.

Mottagning: Jag har överlevt mottagningen i år. Jag har till och med varit ansvarig för den. Folk tyckte till och med att jag gjorde ett bra jobb. (Jag var ansvarig över ett projekt som involverade över 100 människor med en budget på 36000kr!) Imorgon är det tackgasque med Pirattema. Vem läste min dagbok?

Jobb: Inget riktigt extrajobb men jag ska gå på Armada på tisdag och prata med alla möjliga företag och se vad jag kan hitta. Jag vet att de inte har så mycket extra jobb utan snarare examensjobb och traineejobb men man kan ju hoppas på ett sommarjobb.

Familj: Syster utanför Göteborg (alldeles för långt bort), Mamma och Pappa som oroar sig tokiga över oss barn. Bror med fru och barn (mina ögonstenar) i Danmark ( jag skulle vilja träffa dem oftare, iallafall barnen).

Kärleken: Nysingel och den här gången ska jag hålla mig singel ett tag (åtminstone till efter jul). ( Ja, jag saknar exet fortfarande (det lustiga är att vårt förhållande har blivit bättre sen vi gjort slut.).) Nu har dock den lilla killtokiga Karolina från gymnasiet dykt upp igen. Jag ser söta pojkar överallt. Det värsta är att jag kan få dem om jag vill. Det är bara att rada upp dem i sängen och pricka av. Vad ska det bli av mig? Så nu ber jag frivilliga anmäla sig för att slå mig till sans igen. Tack

Beautiful heartache

Det har varit en trevlig helg. Om vi bortser från när mamma ringde och skällde ut mig för saker jag inte rår för eller kan göra något åt.

Har, efter ett långt, trevligt och efterlängtat samtal med en gammal vän, "kalibrerat min radar" på vad jag egentligen vill ha hos en pojke. Det kändes skönt att kunna ha ett vuxet samtal igen och egentligen bara få vara mig själv med en person som sett både mina goda och onda sidor och fortfarande tycker om mig. (Tror jag. Kan vara lite svårt att veta ibland.) Nu hoppas jag bara att vi kan träffas nån mer gång, för det var alldeles för trevligt för att aldrig göra om det. Det var så mycket som inte blev sagt eller gjort.


På lördag kväll gick jag på bio med min syster och såg I hennes skor. En ganska bra film ( Jag stortjöt som vanligt.) om att vara systrar. Oavsett hur mycket man bråkar och sårar varandra så kommer man alltid att älska sin syster. Och det stämmer ju. Oavsett hur respektlöst hon bär kläder (ja, jag blir sårad av det, för det går emot allt vad jag tror på och har lärt mig av vår gemensamma mor) och att hon kan hångla med varje söt kille hon möter så älskar jag henne och vill skämma bort henne på alla möjliga konstiga sätt. Puss Gurkis!

The mean reds

Holly Golightly: You know those days when you get the mean reds?
Paul Varjak: The mean reds, you mean like the blues?
Holly Golightly: No. The blues are because you're getting fat and maybe it's been raining too long, you're just sad that's all. The mean reds are horrible. Suddenly you're afraid and you don't know what you're afraid of. Do you ever get that feeling?

Detta lilla citat kommer från filmen Breakfast at Tiffany's och det är så här jag känner mig nu. Helt vilse i världen. Men jag ska ta mig igenom det och och så länge jag håller mig från pojkar så kommer mina vänner hjälpa mig så gott de kan. Men jag är en jobbig patient för jag har en egen vilja.

Jag känner mig som Claude Hooper Bukowski när han möter sina hippies i Central Park och helt plötsligt ställs inför olika valmöjligheter: (Vet du inte vem jag pratar om så är du inte en av mina kompisar iallafall)

Where do I go follow the river
Where do I go follow the gulls
Where is the something
Where is the someone
That tells me why I live and die

Where do I go follow the children
Where do I go follow their smiles
Is there an answer in their sweet faces
That tells me why I live and die

Jag får flera bud. Några vänner säger åt mig att jag sluta söka uppmärksamhet ho spojkar utan istället finna den inom mig själv. Andra i min närhet säger att jag ska ut och krossa så många hjärtan jag kan för att laga mitt egna trasiga. Allt jag vill ha är någon som bara kan säga åt mig att "Gör så här så blir allting bra". Hur klarar sig alla andra här världen? Jag är väl ändå inte den enda som är så här vilsen?

Iallafall, det här är min plan den näramste tiden.
Jag ska:
1. Plugga så mycket det bara går. (Jag vill ta tentorna denna jul.)
2. Inte ha nån pojkvän förrän tidigast efter jul. (Detta utesluter dock inte att förföra någon enstaka stackare.)
3. Roa mig med mina vänner. Jag ska dansa tills jag stupar.
4. Träna hårt på dansen. Jag måste hitta allt det jag älskade när jag var ung.
5. Avsluta årets mottagning = skriva bokslut och utvärderingar.

Vi får se hur långt jag har kommit efter jul.

Skål för nya vänner och världsfred!

Detta har vait en händelserik helg. Men kul. Jag är själv lite shockad över vad som hänt och hur mycket jag har festat.

Det började fredag kväll när jag skulle gå på halloweenfest i ett fodral av svart spandex. Jag var utklädd till Fashion Police (den nya superhjälten). Jag saknade dock ett par riktigt flashiga stövlar, men det gick att fejka med benvärmare. Om jag får säga det själv var jag riktigt läcker.
Iallafall så var det gasque= sittning. Lite fåniga klagomål från en perfektionist som jag:
1. 19 dk betyder att maten serveras prick 19.30. Vilket innebär att välkomstdrinken slutar serveras 19.25 så att alla kan hitta sin stol och bordsgranne.
2. Bordsplaceringen var omvänd. Jag hade min bordsherre på fel sida.
3. Det var inte middag, det var fruktsallad. Dock blev jag förvånansvärt mätt på tre apelsiner, två kiwis och lite melon.
Till denna CL-gasque hade även två dräggiga fysiker hittat. De sjöng högst och värst och kunde alla fula sånger. Dock var de inte så heta på dansgolvet utan slogs sig snabbt ner i en soffa. Eftersom jag inte gillade kontinuiteten i musiken slängde jag mig, på äkta CL-manér i deras knä och låg där resten av kvällen och blev klappad. Där kom jag till insikten att i mitt nästa liv ska jag bli katt.

Under den här kvällens var Min Högra Hands flickvän med. Hon har länge tyckt att jag flirtar lite för mycket med min vän. Jag vet att jag är en mycket flirtig person men jag respekterar om folk har respektive, även om det kanske inte verkar så. Vad jag försöker komma till var att hon idag ringde mig och sa att hon inte gillade mitt beteende och jag fick en chans att svara. Samtalet slutade med att vi grävde ner stridsyxan och nästa vecka ska hon komma på middag. Jag är så glad att hon ringde och att vi kunde ha ett samtal. Jag vill ju egentligen bli kompis med henne eftersom hon, som flickvän, betyder mycket för min kompis och i förläningen mycket för mig. Jag uppskattar folk som säger till mig om jag har gjort fel och ger mig en chans att förklara mig och be om förlåtelse. Jag uppskattar INTE folk som kommer i efterhand och säger att jag gjort fel och att de inte tänker prata med mig mer. Då är man orättvis och otrevlig.

Men åter tillroligheterna. Halloweengasquen slutade kl 2 och då följde jag med de två fysikerna och fem andra som dykt upp tillbak till deras sektionslokal och satt där och myste i soffan i en timme till. Jag kom inte i säng förrän halvfem på lördag morgon. Inte likt mig alls.

När jag till slut vaknade halv elva så satte jag mig framför datorn och återknöt bekantskapen med en gammal vän. Vi har ju hållit kontakt hela tiden men inte på det sättet. :)
Det kändes även skönt att få ta hand om tvätten själv. Byggde på en bekantskap även i tvättstugan. Min korridorsgrannes kompis från en trappa upp. Vi ondgjorde oss över folk som inte kan boka tvättstugan. :(
På kvällen var det tentapub på KTH. Jag befann mig mest på Kåren men gjorde en snabb avstickare till Flygsektionens sektionslokal T-Centralen.
Hela kvällen blev jag förföljd av en av fysikerna från kvällen innan. Jag vet inte varför han förväntade sig vad han nu förväntade sig. Jag tycker att han är en kul kompis. Men inget mer. Varför kan inte killar ta en vink? Om jag inte vill hålla handen så tro inte att jag vill det. Jag var tvungen att dumpa honom på ett rätt elakt sätt och det skäms jag för. Men jag var för upptagen med att njut av ensamheten med en annan kompis. Jag har aldrig fått dansa ensam med honom och det var riktigt trevligt. (dålig ursäkt, jag vet, men...) Jag vill dansa mera.

Look out for the boogey man...

Nu ska jag på Halloweenparty och jag kan knappt själv tro att jag sk aha på mig det jag ska ha på mig. En liten svart kroppstrumpa typ, med urringning och kapushong. Sellis och jag hittade den på H&M och vi skrattade i minst en kvart för vi trodde ingen verkligen köpte sånt. Inte som kläder i alla fall. Jga kan mycket väl tänka mig att dansare, cirkusartiser och diverse superhjältar tar på sig sånt men ingen vettig människa... å andra sådan har Barbie en liknande outfit och bär den med stolthet. Varför skulle inte jag?

Så ikväll ska jag klä ut mig till fashion victim/ Rumpleteaser/ superhjälte (Pick as preferred). Den som kommer på en till titel får en kram... Det största problemet är dock vad jag sk aha på mina små fötter... Ah well.. jag hittar väl på nåt...

Do you wanna...

Lite så här känner jag mig idag:

Most of the time you can't make up your mind
And that doesn't really bother me
But when it comes to us
Indecision's a bust
I just gotta know how it will be
 
Girl it's not a lot that I'm askin' from you
I just wanna know whoa,
 
Do you want to make love to me
Or do you want me to set you free
Now's the time to sink or swim
Shut the door or let me in
Do you want to make love to me
 
Bet you didn't know that you're movin' too slow
For me to even be amused
You've got perfect etiquette
But I suspect that you're somewhat confused
 
Girl it's not a lot that I'm askin' from you
I just wanna know whoa,
 
Do you want to make love to me
And do you want me to make ecstasy
Now's the time just take a chance
Cultivate some true romance
Do you want to make love to me

Girl it's not a lot that I'm askin' from you
So make up your mind, baby
We've come much too far, there's no turnin' back
I need you tell me

Text och musik : Tower of Power DO YOU WANNA (MAKE LOVE TO ME) (Castillo/Kupka/Lorber)

Jag hade en gång en dröm...

Min ideale pojkvän:
1. Lång och stilig (han ska till och med vara längre än mig med klackar)
2. Han ska älska mig.
3. Han behöver inte ha samma passion för mina mer extrema intressen som jag har, men han bör respektera dem och mig tillräckligt för att ta reda på grunderna och ibland själv bjuda in till tillfälle för att njuta av dem. Han får dock dela såna intressen som film och teater.
4. Han behöver inte vara ett modelejon, så länge han är hel och ren och visar respekt för de kläder han faktiskt har.
5. Ibland vill jag ha myskvällar med honom, där vi kollar på klassiska filmer och njuter av tittandet och popcornen eller sex.
6. Då jag inte själv har körkort måste han ha det.
7. Jag vill ha en vän som jag kan prata med när jag har problem. Nån som själv ser när jag mår dåligt. Inte bara för att jag har haft en dålig dag utan för att jag har haft en dålig månad eller år.
8. Han bör vara en kavaljer när vi går ut. Han ska visa upp mig som ett smycke, en ovärderlig ädelsten.
9. Jag vill ha en vuxen kille som kan ta hand om sig själv. (Mat, städning, tvätta kläder)
10. En självständig kille som inte skäms för att han har barnsliga intressen utan vågar var sig själv.
11. En kille som är intresserad av sex.
12. Spontanitet (på en sådan nivå att jag inte får jobbiga överraskningar).

Ibland undrar jag om jag ber om för mycket, men sen vet jag att jag inte gör det.

Vänner...

Mitt liv börjar äntligen fall på plats lite igen... (peppar, peppar, ta i trä). Jag dansar igen, jag äter regelbundet, jag får utspel för mina intressen. Och jag börjar få vänner igen. Idag bjöd jag hem Emma och vi hade riktigt trevligt. Jag har inte riktigt noterat henne förrän hon anmälde sig till mottagningen men jag ä rså glad för att hon gjorde det. Inte bara för att hon räddade några situationer utan för att jag fick lära känna henne och fler med mig.

Jag har det senaste året saknat tjejkompisar tilltusen och har själv fått lappa ihop det som gick sönder. Men nu börjar det hända saker igen. Låt mig bara inte skrämma bort Emma och Åsa också på nåt sätt... och Johanna är också underbar.

När jag blir stor vill jag ha massor av kompisar. Det har alltid varit mitt mål. Och jag är jättebra på att skaffa nya kompisar men jag är nästan lika bra på att skrämma iväg dem. Jag jobbar på att träna bort det. Det skulle vara kul om man kunde ha kvar alla korridorskompisar från världens alla hörna om tio år när jag vill ut och resa.

Och några mjuka...

I jämställdhetens anda har jag och pojken delat upp arbetsuppgifterna. Det ligger således på hans lott att tvätta. Jag ber just nu på mina bar knän att mina ylletröjor tvättade på 40 °C inte har krympt. De var tighta som det var och jag älskade faktiskt de tröjorna. Det känns fånigt, men bara tanken på att jag inte skulle kunna använda dessa tröjor gör mig nästan gråtfärdig.

Sen har vi även de andra tröjorna från Mango, de som inte får torktumlas och ändå blir torktumlade. Har jag valt fel uppgifter åt oss?

I år vill jag har hårda paket

Nu har jag surfat lite på Amazon.com och jag vet att det är en dödssynd men jag hittade iallafall ett par trevliga böcker som jag önskar mig i julklapp. De behöver inte var nya, jag kan läsa begagnade böcker.

1. Princess: You Know Who You Are av Francesca Castagnoli

2. A Guide to Elegance: For Every Woman Who Wants to Be Well and Properly Dressed on All Occasions av Genevieve Antoine Dariaux

3. Better Than Beauty: A Guide to Charm av Helen Valentine

4. Wear More Cashmere: 151 Luxurious Ways to Pamper Your Inner Princess av Jennifer Sander

5. Entre Nous: A Woman's Guide to Finding Her Inner French Girl av Debra Ollivier

6. Joie de Vivre: Simple French Style for Everyday Living av Robert Arbor

7. The Art and Power of Being a Lady av Noelle Cleary

8. The Fabulous Girl's Guide to Decorum av Kim Izzo

9. The Fabulous Girl's Guide to Grace Under Pressure : Extreme Etiquette for the Stickiest, Trickiest, Most Outrageous Situations of Your Life av Kim Izzo

10. The Fabulous Girl's Guide to Life av Kim Izzo

Jag vet även flera av mina vänner som säkert skulle må bra av lite sånt här godis i bokväg. Till exempel sistra mi.

Mer jul åt folket!

Nu klarar jag det snart inte längre. Jag vill ha jul nu! Jag kan verkligen inte klara mig mer än tio månader utan julmusik. Och igår på MTV så började de sjunga julsånger. Min iPod konspirerar emot mig och lägger in julmusik på spellistan. Det är långt kvar till jul; två och en halv månad kvar. Hjälp! Fast det är bara 45 dagar kvar tills jag få julpynta. Men då kommer jag slå på stort och bara lyssna på julmusik tills jag dör, julpynt överallt och risgrynsgröt till frukost varje dag.

God Jul på er!

Hårt jobb, det hårdaste yrke man kan ha.

Att plugga är svårt. Riktigt svårt om det inte är roligt. Tråkigt om man inte gör det tillsammans. Förra året ahde jag ingen att plugga med. Det var ett riktigt svårt år och jag missade kurs efter kurs. Nu har jag både vänner och motivation. Men motivationen varierar. För två veckor sedan gick studierna jättebra när jag lade upp ett litet studieschema. Sen blev jag så stöddig att andra veckan gick helt fel. Men nu är jag igång igen. Jag hoppas bara att jag inte tappar modet igen... Snart är det tenta och den här gången vill jag faktiskt få den ur världen.

Var på tacklunch iadg från Kansliet. Vem kan säga nej till en gratis lunch där folk berättar hur duktig man har varit. Men det krävdes hårt jobb under mottagningen. Det spelar ingen roll hur mycket vi försökte få all planering klar i maj, ingen visste något när augusti kom iallafall. Är "för långa mail" verkligen en ursäkt till att inte läsa viktiga mail? Hmpf... Jag hävdar att har mna åtagit sig något så utför man det, även om det innebär att läsa långa mail och tänka själv och obekväma tider. För det är vad mottagningen handlar om. Vi åtar oss att ta hand om ett gäng vilsna ungdomar och då ska vi göra det, För att det sk abli bra krävs planering och engagemang. En del var underbara och löste problem jag inte förutsett men det var även de som hoppade av eller rent bara struntade i sina åtaganden. Det var de som krossade mitt hjärta. Jag litade på att de var där av samma anledning som jag men de var bara där för att slappa. Men som sagt: Heder åt dem som gjorde sitt jobb och lite till. Tack ska ni ha!


Bilden heter Silver Sterling Rose och är hämtad från Barbie Collector.

... tack du också, Gud...

Ibland blir jag bara extra tacksam för allt jag har, speciellt vänner och bekanta. Om jag kunde skulle jag ha fester varje vecka så jag kunde träffa alla mina vänner och förhoppningsvis knyta nya band. Nu ska adepten hålla en tackgasque för oss i mottagningen och jag kan inte hjälpa att jag tar det personligt. De tycker om mig!


Nu skulle jag bli glad om jag också kunde få vinna 122 miljoner på lotto. Då skulle jag kunna köpa min femrummare i vasastan och bjuda hem mina vänner på middag varje dag nästan. Jag har redan inrett hela våningen i mitt huvud. Speciellt badrummet och Klädkammaren. Ett helt rum bara för mina kläder.

natti natti

Inte ska man väl behöva...

Inte ska man väl behöva boka in en date i kalendern för att få äta middag med sin pojkvän som man praktiskt taget bor tillsammans med. eller?

Vi bor inte direkt tillsammans, utan det är väl en definitionsfråga. Vi bor i olika korridorer som visserligen ligger i samma hus. Vi delar på en del hushållssyslor så som att laga middag och diska, (Jag lagar middagen och diskar hälften och han diskar andra hälften) och tvätten. Han vet, med tanke på hur många gånger jag har sagt det så borde han veta det iallafall, att jag inte har nån vidare aptit när jag äter ensam och då hellre går utan middag än trycka i mig nåt som bara ger mig kräkreflexer. Ändå har han svårt att säga till när han ändrar planerna för våra middagsrutiner. Jovisst han har sagt att han oftast har speldate kl 19 och måste därmed sitta åter vid datorn kl 18.30. Och det är inget fel med det. Det ger mig snarare de rutiner jag vill ha och mer tid för mig själv innan jag slappnar av framför TV:n.

Idag blev jag försenad och ringde två timmar i förväg och kollade om han hade en speldate och fick då veta att han inte hade det. Eftersom vi bestämt att jag skulle göra en lite mer avancerad middag än bara spaghetti och köttbullar så blev jag ljupt förvånad när jag ringde en halvtimme innan middagen var klar och förvarnade och finner att han sitter på en speldate ändå.

Vad var det i våra planer han inte förstod? Var jag otydlig?



Nu får jag svält amig i kväll och titta på de två sista avsnitten av Forsyte-sagan som jag har inspelade.


Bilden är hämtad från Barbie Collector.

Så det är så här man startar

Så något måste jag skriva. Saker att komma ihåg: dagens dumma fråga, önskellista, tips för andra bombshells...