Vänner...

Mitt liv börjar äntligen fall på plats lite igen... (peppar, peppar, ta i trä). Jag dansar igen, jag äter regelbundet, jag får utspel för mina intressen. Och jag börjar få vänner igen. Idag bjöd jag hem Emma och vi hade riktigt trevligt. Jag har inte riktigt noterat henne förrän hon anmälde sig till mottagningen men jag ä rså glad för att hon gjorde det. Inte bara för att hon räddade några situationer utan för att jag fick lära känna henne och fler med mig.

Jag har det senaste året saknat tjejkompisar tilltusen och har själv fått lappa ihop det som gick sönder. Men nu börjar det hända saker igen. Låt mig bara inte skrämma bort Emma och Åsa också på nåt sätt... och Johanna är också underbar.

När jag blir stor vill jag ha massor av kompisar. Det har alltid varit mitt mål. Och jag är jättebra på att skaffa nya kompisar men jag är nästan lika bra på att skrämma iväg dem. Jag jobbar på att träna bort det. Det skulle vara kul om man kunde ha kvar alla korridorskompisar från världens alla hörna om tio år när jag vill ut och resa.