Oh what a beautiful morning!

Igår var en sån underbar dag. Jag ville bara krama världen. *kram* Vad det var som fick mig att må så bra vet jag inte. Kanske var det de båda festerna jag var på på torsdag respektive fredag. Två tillfällen att vara lite faboulus. Inte för att jag fick hem någon men jag fick iallafall flirta lite och då känns det alltid bättre.
En annan sak som gör mig glad är att även om resten av världen inte kan se denna break-up ur ett vuxet perspektiv så kan jag och Mr Dreamy göra det. Det gör det så mycket lättare att prata med varandra och man behöver inte springa runt och undvika varandra. Jag vet att det är förvirrande för många att vi fortfarande umgås som vänner och inte hatar varandra. Men jag har ingen anledning att hata honom eller bli sur och ledsen. Shit happens och det finns fler män i världen. Just denna var inte menad för mig. Låt det vara så och låt mig minnas det som ett bra förhållande. Jag kommer nog komma på så småningom att nog var det förjävligt taskigt av honom att aldrig lära sig dansa osv. men det får hända när det inte spelar någon roll längre.

Nu är jag på väg ut genom dörren för att åka till Köpenhamn och hälsa på mina små änglar. Det känns som om jag har glömt att packa något. hm.. var är Pookey?

puss och kram på er alla!!!

PS. Brunchklubben var min idé och ingen annans, jag kom på den helt oberoende av vad någon annan hittat på tidigare (om man inte räknar min fars lördagsfrukostar när jag var liten) DS.

Goodnight and thank you

Oh but it's sad when a love affair dies
But when we were hot, we were hot
I know you'll look back on the good times we've shared

Last chance saloon

Och nu är jag arg, för jag kan inte ens läsa min favorit-tröst-bok: Last chance saloon av Marian Keyes.
Jag läser den när jag vill må bra och bli lite kär. I Joe Roth, Mr Dreamy. Men där händer ju inget förrän i slutet av boken och förresten är det ju honom jag försöker komma över. Killen som tycker att en fotbollsmatch med The Gunners är en bra första date. Jag tvivlar på att jag kan sympatisera med Tara och att hon faktiskt kommer över sin pojke när Kathrine sitter och fantiserar om det silkeslena håret på Joes mage. Mitt huvud kommer att explodera...

With one look

I've spent so many mornings just trying to resist you
I'm trembling now, you can't know how I've missed you
Missed the fairy tale adventure
In this ever spinning playground
We were young together

Men faktum är att jag inte är ung längre. I min original plan skulle jag ha examen och vara förlovad ungefär nu. Jag är tydligen långt ifrån allt sånt. Det var tjejmiddag i fredags; Plejaderna (vännerna från gymnasiet). Vi träffas ungefär en gång om året och kollar vad alla håller på med just nu, på Kalliopes födelsedag. Efter en snabbkoll genom rummet van jag priset som största förloraren... jag har en liten ålderskris idag. Och då blir jag ersatt av en yngre (mycket trashigare (jag får skriva vad jag tycker i min egen blogg)) version. Det räcker att hon tagit över på många andra områden (egentligen att hon bara finns är tillräckligt) men nu har hon helt tagit över min roll som "matte". Det enda jag kunde hoppas på att jag skulle få tillbaka från förra året. Det kanske är bäst att ge upp det här nu. Stänga butiken och flytta. Jag kan bli en gammal nucka hemma hos mina föräldrar.

(Varför finns det inga bra fester att gå på där man kan vara lite fabulous?)

Some days are fine, some a little bit harder

Såja, jag har överlevt lite mer än en vecka nu. De går upp och ner men jag får ta en dag i taget. Min allmänna åsikt är att ingen, absolut ingen och då framförallt min framtida terapeut, tjänar på att jag ligger hemma och gråter ögonen ur mig. Jag har skola att klara, förtroendeuppdrag att utföra, blind dates att fixa och vänner att njuta av. Dessa är bara några saker som kan gå åt helvete om man ger upp på livet. Dessutom har våren kommit och vem har då ork att sitta inne och ruttna. Nej, jag vill ut och känna hur vinden totalförstör vartenda försök till en vettig frisyr.

Lite självanalys: Jag har nu kommit till stadiet när jag insett att det verkligen inte finns en väg tillbaka. Och det gjorde mig väldigt ledsen, det är som att göra slut en gång till. Jag har dock lyckats ganska bra med Åsas trick om totalförnekelse. ("Den framtid jag såg fanns aldrig där på riktigt så sluta drömma") jag misstänker att anledningen till att det funkar så bra är för att jag har många års träning ("nej, prinsar kommer inte till din dörr på vita hästar, Backstreet Boys kommer aldrig ta med dig på en resa runt jorden, världen kommer inte spontant brista ut i sång och dans varje gång du gör något, osv.") Jo, jag är faktsikt medveten om verkligheten. Jag tycker bara att den är lite tråkig.

Musikaler
Jag såg "Guys and Dolls" förra veckan. Den klassiska filmen med Sinatra och Brando (som inte kan sjunga). Handlingen är lika tunn som andra 40-tals musikaler men dansnumrena och kostymerna är ju fantastiska. Dessutom är detta en musikal som man tydligen ska ha sett innan man fyller 50, eller om det var att man ska se den när man fyllt femtio. Den är ialaafall präktigt mysig och bra som pysselfilm.

Familj
Nästa vecka får jag åka till Danmark och träffa mina små änglar. Det kommer bli intressant att bo hos min bror, senast var det jag och Selma som bodde hos dem i en jätteliten lägenhet. Jag tror det kommer bli bekvämare nu. Men vem vet.

Sektionen
Jag tycker det är ganska trevligt i styrelsen. Även om jag tidigare hade mina duster med herr Ordförande så tycker jag att allting går väldigt smidigt nu.
Jag ska nästa vecka ha mitt första och sista möte med Studiemiljönämnden. Inga anmälda än så länge. Jag tror dock inte det betyder att jag slipper hålla mötet. (varför är folk så ointresserade av sin studiemiljö?)
För övrigt funderar jag på att ställa upp i valet för nästa års sektion. (vice ordförande?)

It's a lovely day today

Våren är här och allt man kan göra är att njuta av sol och värme. Jag är så trött på vintern så jag hoppas verkligen att den inte ska komma tillbaka även om meteorologerna hotar med det.

Idag ska jag skicka iväg två vänner på blind date. Jag hoppas de får roligt, för jag skulle tycka det var roligt att få gör allt det som de ska göra. Ett stort tack till Nordiska museet för deras hjälp. :) Tanten som jag pratade med där tyckte att vår idé var riktigt rolig så hon erbjöd sig att hjälpa mer än vad vi kunde begära. Hon gjorde mig riktigt glad.

Hm, snart är det väl dags för mig också att börja dejta, det kommer att kännas konstigt. När man är inställd på att aldrig mer pröva nån ny så blir det en rejäl omställning när man helt plötsligt ställs inför faktum att man måste. Å ena sidan tänker jag inte leva i celibat, men å andra sidan så kan väl ingen var bättre än honom, eller? Nåja, det återstår att se. (För de som undrar så går det fullständigt fantastiskt att var kompis med ett ex.)

U.N.C.O.U.P.L.E.D.

I've been U.N.C.O.U.P.L.E.D
I can't bring myself to say it. No siree
I'm a carriage with no marriage
I'm a van without a man
I've been U.N.C.O.U.P.L.E.D

Så, kära vänner, jag hade inte så fel häromdagen när jag började känna mig som singel. Nu är jag det på riktigt och det är inte kul. Jag kommer dock inte gräva ner mig i ett svart hål av sorg och tårar. Det är jobbigt och tar tid. Det har jag inte råd med. Jag kommer bita ihop och lida på min egen tid. Men jag kommer att vara lite instabil den närmaste tiden så ha tålamod med mig är ni snälla. Jag behöver distraktion.

Han var min drömprins, han hade allt. Jag kommer sakna honom och hans underbara kyssar. Jag har aldrig känt mig så älskad som när jag var med honom. Men sånt är livet, man kan inte få allt man vill ha. Och för att dra några fler klichéer:
Det kommer ta hundra år innan jag kommer över honom.
Jag kommer få kyssa tusen grodor till innan jag hittar en karl som han.
Det tog mig sex år att hitta honom, hur lång tid kommer det ta att hitta nån som är en hälften så bra?
Han var ju bäst!

Platoniskt förhållande?

Får man var bitter? Jag insåg just att jag har ett platoniskt förhållande. Det är som att vara singel, fast utan de roliga bitarna med dejting och sex. Från och med nu kommer jag träffa min pojkvän ca en gång i veckan. Det är ju jättetråkigt! Jag som tycker jättemycket om att vara med honom.
Jag tror jag lider av separationsångest..(?) Efter att ha bott ihop i två månader känns det jättekonstigt att inte komma hem och kunna prata med honom, eller krypa ner i sängen tillsammans. Detta tär på mig så jag ber om ursäkt om jag är grinig, för det är jag.

Nu får jag bara hoppas att han såg min hint om att jag vill ha honom någotsånär för mig själv på söndag. Men vem vet, han kanske bestämmer sig för att det är dagen att gå ut och shoppa nya byxor. Han är lika förutsägbar som vatten.

För övrigt undrar jag hur en musikaluppsättning som Singin' in the rain på Oscars kan vinna så mångar guldmasker utan att ha gjort något?
Bästa koreografi: De har ju tagit koreografin rakt ur filmen. Inget nyskapande där.
Bästa musikal: Jga anser att man bör anstränga sig lite med översättningen och faktiskt översätta hela musikalen innan man förtjänar ett sådant pris. I denna översättning har de inte brytt sig om att översätta hela titelsången, och det lät verkligen inte snyggt.