Knowing I'm on the street where you live...

Idag betedde jag mig som Freddy Eynsford-Hill när han står utanför Mr. Higgins hus och är kär i Eliza. Jag tog en liten omväg hem för att få gå den väg som jag och en söt pojke brukade gå. Fånigt men jag var upprörd. Jag har just sett Casanova och jag vill också ha någon som kysser mig i regnet.

Innan jul så flög pojkarna omkring mig men nu tog det slut. Inte helt slut.. men tillräckligt mycket för att jag inte ska var nöjd med situationen. Men jag antar att det är livet. Det kommer komma killar, jag går ju faktiskt på en teknisk högskola. Pojkarna finns överallt. Jag befinner mig lite i ett dilemma. Jag tror inte jag är redo att binda upp mig igen, men jag vill såklart bli kär. Finns det nån skönare känsla än att vara kär? När alla ens tankar handlar om en person, när man associerar allt till vad denna person har sagt och man vill vara med honom varje vaket ögonblick. Varje sovande också för den delen.