SKOLA: Jag har tagit studieuppehåll ett år för att jobba i kårstyrelsen. (Tekniska högskolans studentkår) Jag jobbar med studiesociala frågor och man kan ju undra vad det innebär men det är ungerfär allt som inte direkt har att göra med skolan utan mer med studentlivet. Studiemiljö, CSN, bostäder, serveringstillstånd på fester och liknande saker.
Det är mycket konstigt som händer, enligt mig förstås. Jag har aldrig jobbat med studentpolitik och har ganska dålig koll på personer, namn och kårer, men jag försöker sätta mig in i det hela. I sommar försvinner ju resten av kårstyrelsen och ersätts av sex nya personer. Då är det jag som kommer var gammal och dryg. (Kommer jag någonsin bli det (i den här aspekten)).
Idag åker jag till Luleå på konferens för att diskutera studiesociala frågor. Vi kommer vara där i två dar, men vi har ändå bara 2-3 timmar att diskutera saker. Ibland undrar till och med jag vad studenternas pengar går till.
VÄNNER: Hm.. "När man jobbar i kårstyrelsen har man inga vänner utanför KS-rummet". Det struntar jag i. Jag försöker rymma minst en gång i veckan för att äta med mina vänner i vår sektionslokal. Men jag missar ändå allt roligt skvaller... och vi som just kom igång innan jul. Det är lite bittert. När jag kommer hem på kvällarna har jag inte heller tid och ork att sitta och snacka. Jag vill bara äta och ramla i säng. Samtidigt vill jag träffa så många som möjligt så ofta som möjligt.Jag var på tjejmiddag med "Plejaderna" i helgen, dock saknades Alcyone, men hon hade säkert kul i Hong kong. Det var en trevlig middag och vi pratade om allt möjligt. Det är så kul att Maia ska gifta sig så vi kan prata bröllop på seriös nivå. Tips på möhippa, nån?
POJKAR: Pojkar kommer, pojkar går. Det är lite skrämmande när man prickat av sin lista... och måste hitta nya pojkar. Jag fungerar inte om jag inte får flirta. (Dock är det förvånansvärt få killar att flirta med när man sitter inlåst i KS-rummet.) Nu har jag dock satt i gång starka makter genom att skicka ett helt (almost) anonymt brev till en pojke. Vem vet vart det leder. Han är söt men jag känner honom knappt. Men det är värt ett försök ändå. (Han får mig iallafall snurrig när han ler).
Dock har jag ju andra projekt som inte är helt avklarade. Återtog mark hos Redtop i söndags. Eftersom jag hade fått förklarat för mig att jag inte kunde förföra honom så försökte jag inte ens, eller snarare, så hade jag inte förväntningar på det. Dock visade sig pojken var oerhört lättregisserad. Jag fick min "Past the point of no return".
MUSIKALER: Den senaste veckan har jag sett tre musikaler:
Cabaret: Som jag sagt tidigare, Peter Jöbcak är inte tillräckligt gay för att göra rollen som konfrencieren. Han är fortfarande liten och söt när han ska vara cynisk. (Fortsätt med Nick Piazza) Sarah Lindh kunde inte heller hålla hela rollen i sin hand. Hon var varken den glamourösa Liza Minelli eller den naiva Sally Bowles som hon skulle vara, hon hamnade nånstans mittemellan. Den enda som jag fann riktigt bra var Fraulien Shneider som hyr ut rummen. Jag vill också bli kär när jag är 60 år. Divine decadence!
RENT: Gå och se den nu!!! Den var helt fantastisk. Jag hade inte fastnat för den innan men nu är jag helt fast. Musiken är fullkomligt strålande. Den gjorde sig riktigt bra på film och jag hoppas att folk inser att det här är Hair på 90-talet. Biograferna har redan sänkt priset en gång för att få upp besökstrycket. Men det är tydligen bara musikalnördar som jag som vet att det här är den stora filmhändelsen på tio år. Viva la vie Boheme!
The Phantom of the Opera: Det här är en riktigt snygg filmatisering av musikalen, jag kan varmt rekomendera den. Helst på bio men det är ju kört nu så hitta en kompis med storbildstv och surround sound. Den är värd det.
Avslutningsvis: Jag vill han nån att dansa med. Det var alldeles för länge sen som jag blev förförd. Jag vill ha ett par starka armar som leder mig in i himmelriket.
